Direktlänk till inlägg 11 juli 2011
Hon har ammat!!!
......och jag BÄVAR BÄVAR BÄVAR på nästa gång som är i antågande....
Snart kommer jag börja lösenordsskydda vissa inlägg här på bloggen för att bespara endel som kanske råkar läsa här onödigt personlig information.
Upplevelsen av amning kanske är en sådan men, njae, det verkar vara allmänt känt att det är ett hinder för de flesta att ta sig igenom/över på ett eller annat sätt (dessutom involverar det inte så många olika kroppsvätskor, medicinska termer, djuriska läten, ställningar, psykiska men...).
Nu har jag ju inte riktigt kommit igenom/över det riktigt än men det här är min upplevelse hittills. Det känns ungefär som att ha en piraya med sugmun som hänkat sig fast. Så bet den för allt den var värd, en gång till lite lösare, en till, lite lösare, lite lösare, lite lösare, lite lösare, PAUS..... och så på det igen - ajajajajAJAAJAAAAAAAJ!!!!! I en h a l v t i m m e !!!
Reaktion??!
Svetten rinner ur armhålorna, skrattar hysteriskt över situationen (man sitter där man sitter, kan inte röra sig, flytta sig - för tänk om hon släpper - vad händer då, nu när man äntligen fått dit henne?!) sen rinner tårarna och man vet inte varför heller.
Jo, också lite eftervärkar i livmodern, piece of cake.
Den lilla pirayan efter 1 h jobb, i vanligaste posen (s o v a n d e) - redan förlåten....
... dagen då Irma lärde sig snyta sig åt rätt håll!