Jag kom på mig själv med att lite tappat tråden faktiskt. Det var ju inte riktigt meningen att det skulle stå om planteringar och sånt här...

Så vad har hänt på sistone?

• I magen?
• I huvudet?
• I kroppen?
• Hur sköter sig den andra inblandade som känner och betraktar det hela utifrån?

Jo, i magen ligger det ganska säkert någon som brås mer på mig än på Gustav (jag hoppas innerligt att det kommer gälla även för storleken, just nu i alla fall och tre månader framåt). Det är ganska fullt ös, jag trodde verkligen inte det skulle vara så livat. Nu känns det tydlig skillnad på en "buff" och "nu håller jag på och vänder mig lite (*sega sega sega*)... och lite till (*knööööl*).... och lite till (*uffff*)".

I huvudet? 

Enligt Gustav är jag glad och lite euforisk... Nu tillägger han att det är ett ovanligt tillstånd för mig, själv sitter jag här och undrar om det beror på mina groende frön och att flytten inte längre känns som en evighet bort, snarare än på hormoner.

Sen är jag APorolig för att något ska gå fel men är väldigt noga med att förtränga det med alla krafter jag kan uppbåda. 

Kroppen?

Uhum.... Jag har sen en vecka lite problem med att sitta på svanskotan för länge. Än inte när jag går och står (förutom efter att jag suttit på svanskotan).

Ganska pigg. Sover rätt oroligt och drömmer en massa massa konstigheter. Ett par gånger har jag väckt mig själv (inte Gustav) av att jag snarkar...

Gustav?

Är ju rätt tjänstvillig även i vanliga fall, nu får jag typ alltid som jag vill. 

Skämt åsido (- fast det är nästan sant, men han får t ex mat på bordet när han kommer hem från jobbet, en fördel med att jobba hemifrån, i för sig efter mess "mat om 20" vid 17-18 snåret när jag tycker han ska komma hem), han verkar fascinerad. Av gravida jag alltså, inte av maten på bordet, den äter han tacksamt.

Omtänksam och gullig - fast det är han ju också i vanliga fall... 

Han tycker att jag har en jättestor men söt mage. 

Han är orolig för att han inte ska hålla måttet som pappa. Jag är inte orolig för det, jag är mer orolig för att han är för snäll och bryr sig för mycket. 

Några frågor?

Indiankrasse?

Nähä...

... hittade jag när jag skulle skriva in tågbokningsnummer;

Girl -->

Beata Tea Vera Nora

Linn Isa Kajsa

Line Lone Tova

(en hel del av de där namnen lät som en ren egotripp, jag vet...)

Boy -->

Sander

Birk 

Björn

Fabian

(endel nämda tidigare)

Det känns som att det nu börjar bli svårt att övertyga någon om att man bara råkade ta en liite för stor portion....

I morse var det dags för Mvc igen.

Barnmorskan är svårimponerad.

Blodtryck 115/60, puls 150 (inte min), mått 23 cm (normalt), Hb 121, gluk 5,nått...

Vikt 64 kg.

Bokade in massa nya möten med barnmorskan, föräldragrupper, avslappning, profylax, bäckenbottenträning, amning, pappagrupp (tror Gustav började svettas lite). Lika bra att passa på när vi ändå fortfarande bor kvar här.

Vi har inte riktigt tänkt på hur vi ska göra sen.

Jag skulle nog vilja kolla upp föräldragrupp i Vallentuna - det kan ju hända att det bor några trevliga blivande barnvagnspromenadskompisar där, som också har en dröm om att göra om villaträdgården till en minibondgård/botanisk trädgård, vem vet?!

Förresten så växer det så det knakar i mina odlingar här hemma, finns viss risk att det kommer ett bildmaraton på det snart... Det är roligt att ha nått att pyssla med och det börjar fyllas i fönstrena. Väldigt trevlig sysselsättning när jag behöver en paus i mitt "jobbandes hemifrån".

Barbapappavarning?        

 såhär ser det ut mer i profil...

... fattas fortfarande.... Vart tog den vägen? 

Och var är min karl som har den i telefonen??!

  Jobbar? Inte hemma i alla fall...

Såhär kan det gå... 

Imorgon är det dags att prata förlossning igen

- det här är tycker jag verkar vara en bra beskrivning, eller åtminstone hur jag föreställer mig att det kan kännas;

Och om jag överlever det hela kommer det kanske kännas såhär;  

Ja, antingen är det vårkänslor och att det är så himla skönt att vakna av ljuset utanför fönstret. Kanske är det "bara" jag som är lite hög på hormoner eller så hänger de tidiga mornarna i Örebro sig kvar lite.

PIGG är jag i alla fall när jag vaknar i ottan (ok, vid sjutiden, kanske inte i ottan för alla men för mig) och det är skönt.

Idag vaknade jag i Halmstad och tassade ner i hopp om att kunna ligga i soffan med kattsällskap och gotta mig ett tag i lugn och ro. Katten visade sig vara för trött för att visa sig och jag kom på att en dusch och sen ett blogginlägg var passande. Nu har mamma kommit upp också (trodde av någon anledning inte det var mig hon skulle hitta i soffan) så jag ska slänga ihop en sconesdeg och sen blir det nog ett kinaschack. Det är mysigt att vara hemma hemma.

...och en lite ny vinkel.....

Allt läsande om förlossning har fått mig att vilja sätta mig på ett plan till Peru, men eftersom problemet skulle följa med mig dit och de antagligen har sämre sjukvård så är det ingen vits...  

(satt hemma i solig balkongöppning själv, läste och lipade - i stort sätt bara av självömkan)

Trevligare saker vi ägnat helgen åt var bl a "rum och trädgårdsmässa" i Kista. Köpte lite ekofrön (bondbönor, ärtor och melon) så jag ska ha nått att fundera vidare på, även två doftpelagonier hängde med hem. Annars var höjdpunkten ett flyttbart minihönshus;

www.tradgardssnickarenikil.se

Det han hade lämpade sig för 4-5 höns och 4 höns får man visst ha i de flesta stockholmskommuner (enligt honom). Jag tänkte snabbt ut att en liten flock höns minus tupp var 4 st och grannarna skulle då antagligen inte ens märka dem.

*perrrfekt*