20110707 - Torsdag eftermiddag, 2 dagar innan BF (beräknad förlossning).

Anna, barnmorskan, ville lyssna om blodtrycket.

Jo, det stämde, 150/100 - inte bra.

Magens tillväxt hade avstannat.

Jag klagade dessutom över att jag hade obehag runt revbenen, mådde illa emellanåt och inte kunde sova. Det hade jag haft från och till sista två veckorna.

Jag skickades en trappa ner för blodprover (trombocyter, ALAT, Hb och nått mer). Skulle komma tilllbaka morgonen efter för nytt blodtryck och utvärdering av blodprover.

Hem med förmaning att vila samt ringa förlossningen om jag fick huvudvärk eller på annat sätt mådde sämre.

(det här började kännas lite läskigt...)

Vi åkte till ICA.

Anna ringde och sa att hon pga tillväxtkurvan diskuterat med läkaren och skrivit en remiss för tillväxtultraljud inom 1-3 dygn.

Halvfull kundvagn.

Telefonsamtal från klinik vid Odenplan (mitt i "stan") som undrade om vi kunde komma direkt annars fanns ingen tid före helgen.

...

Snabbt till kassan, bort med övningskörningsskylten, baxa in otymplig kvinna i förarsätet, snabbt hem för att dumpa matvaror, ner med nödproviant - frukt, filpaket, läsk (hade inte ätit lunch innan), snabbt vidare mot Odenplan.

--> Ultraljud normalt, bra flöde i navelsträngen, barn beräknat väga 2,8 kg.

Den sympatiska kvinnan som ultraljudade sa att hon sett vad det var för sort - vi lyckades motstå frestelsen att fråga vad "det" var.

Ok, vad nu?? Bara å vänta och vänta och vänta...

Gustav bekymrad, viktiga möten på jobbet. Vad göra? - dessa svåra val.

När fostervattnet gick mitt i natten var det lättare att ta beslut.

Fortsättning kommer..

Hon har ammat!!! 

......och jag BÄVAR BÄVAR BÄVAR på nästa gång som är i antågande....

Snart kommer jag börja lösenordsskydda vissa inlägg här på bloggen för att bespara endel som kanske råkar läsa här onödigt personlig information.

Upplevelsen av amning kanske är en sådan men, njae, det verkar vara allmänt känt att det är ett hinder för de flesta att ta sig igenom/över på ett eller annat sätt (dessutom involverar det inte så många olika kroppsvätskor, medicinska termer, djuriska läten, ställningar, psykiska men...).

Nu har jag ju inte riktigt kommit igenom/över det riktigt än men det här är min upplevelse hittills. Det känns ungefär som att ha en piraya med sugmun som hänkat sig fast. Så bet den för allt den var värd, en gång till lite lösare, en till, lite lösare, lite lösare, lite lösare, lite lösare, PAUS..... och så på det igen - ajajajajAJAAJAAAAAAAJ!!!!! I en h a l v t i m m e !!!

Reaktion??! 

Svetten rinner ur armhålorna, skrattar hysteriskt över situationen (man sitter där man sitter, kan inte röra sig, flytta sig - för tänk om hon släpper - vad händer då, nu när man äntligen fått dit henne?!) sen rinner tårarna och man vet inte varför heller.

Jo, också lite eftervärkar i livmodern, piece of cake.

Den lilla pirayan efter 1 h jobb, i vanligaste posen (s o v a n d e) - redan förlåten....

Här handlar det mest om att jaga sömn eller jag vet inte riktigt vad....

Lillan är för nöjd och trött för att vilja ammas annars verkar allt bra förutom att det är väldigt skumt - värsta gustavtendenserna - det trodde vi inte. Men massa kollar etc visar inte på något annat...