... det måste vara bättre än såhär.

Dagarna och nätterna går i en dimma. Timme för timme, hinner inte gå upp förren det är dags att gruva sig för nästa kväll/natt.

Fixering vid:

När ska hon vakna nästa gång?

Kommer hon somna efter?

Ska eftermiddagen/kvällen bli grinig?

Hur många timmar får jag sova inatt?

Hinner jag duscha/gå på toa?

När åt vi sist? 

Jag borde sova/vila nu.

Gustav borde vila sova nu...

Fan vad varmt det är. Allt dör i trädgården. Måste vattna. Vattenkannorna väger mer än Irma (ej rekommenderat bära).

Är hon röd någonstans idag? Måste det vädras (dvs massa handdukar kissas och bajsas ner)? Så mycket blöjor, så mycket tvätt tvätt tvätt.

Vad är det som behöver göras? Hur ser köket ut? Tvätt? Växterna inne? Renovering?

Vem ska göra vad?

Timmar vid datorn. Onödigt? Slöstid? Tid att blogga? 

När hinna kramas lite och vara snälla?

Behöver det handlas? 

Min relation till Irma - mestadels ur denna vinkeln jag umgås med henne.

Skitless på att sitta i soffan och vara en livegen mjölkko mest hela fina sommardagarna. Ännu mer less att behöva vakna helt groggy natten igenom precis då jag fått tid att slumra till. Gustav har det inte speciellt mycket bättre.

Ibland är hon såhär söt och nöjd. Eller det var inte rättvist. Hon är nästan alltid söt och nöjd. Bara lite väl vaken nattetid när jag är som grinigast och ibland olycklig på kvällen.

... kan vara lite svårt att hantera.

Idag sa jag för första gången att jag inte orkade se henne mer (är övertygad om att jag kommer säga det fler gånger).

Tur Gustav är lugnare. Han skickade mig i säng.

Jag gick och la mig och sov i svala källaren på en obäddad gästsäng, vägg i vägg med tvättmaskinen. Zzzzzzzzz.

  Såhär avslappnad är hon inte på nätterna!