T E K N I K E N är fantastisk! 

Barnmorskan la bara dit proben på magen och *VIPS* huvud, rygg och ett litet hjärta som tickade. "oj", utbrast jag, "det är något där...?!"

(Ok, dags att inse - "Det är sant". Det är någon där inne ... OCH någon lever och rör på sig  - faktiskt)

Inte alls villig att fotas....  

 (JA, det är mitt fina fina fina pussel i bakgrunden, pussel nummer två av tre)

... tjurigt liggandes med ansiktet bortvänt och ryggen mot. Benen ihopvikta i skräddarställning och armarna korsade framför kroppen.

--> jag får en känsla av att det är en tjej...

Jag försökte hinta till barnmorskan att hon skulle frysa bilden när det lilla livet hade båda händerna framför ansiktet, ihopskrynkad till en liten sur boll (knäna syntes också) - men icke - vi fick en fantombild istället utan några söta fingrar.

Men det var fantastiskt att se, fingrarna och armarna fanns där, benen sträckte på sig och öronen viftade! 

Nu har Gustav fått sin första kontakt med filuren därinne.

*ticktickticktickticktick*

.... så lät det i magen efter lite letandes med mitt smådjursstetoskop - coolt!!

 (då borde ju någon ligga därinne och vinka imorgon på ultraljudet)

 Jag tycker det känns som en fräck tjej.

Noterat:

Igår gick det plötsligt inte att ligga på mage längre - och det var INTE för att jag försökte komma undan på friskis, även om det var precis vad jag passade på att göra. Känns som om det är en styv ballong i vägen, inte alls samma degiga och formbara känsla som vanligt.

Bullermätning på jobbet --> medel 83,9 dB = troligtvis icke tolererbara värden. Fortsättning följer...

Kanske kanske kanske är det något som rör sig lite därinne ibland nu.... Kanske kanhända är det bara lite gasbubblor som shakear på tvären MEN kanske är det någon som värmer upp för en strålande danskarriär redan nu, typ Street Funk.

Gustav har varit här i helgen, vi tillbringade mestadels av tiden lagandes mat eller fikandes, däremellan handlade vi till tidigare nämnda mattillställningar.

Vi hann mellan intagen besöka loppis och springa runt hela gigantiska Bauhaus i Örebro och kolla på allt man kan sätta in i ett hus. Dvs. vi kollade på ALLT (dörrar, trappor, kakel, klinker, sten, bänkskivor, badrumsmöbler, kranar mm mm). På loppis fyndade jag riktiga pussel, såna där i trä som är utsågade i massa olika bitar. Det fanns 3 st, "Ett grannt torpställe", "fäbod" och "vår i naturen". Gissa vilket jag köpte??! 
Rätt svar: ALLA såklart! 

Hittade en våg och vägde mig; 60 kg utan jackan men med kängorna. Gustav trodde det var en optimistvåg.

--> Jag vägde mig på tre vågar till; 60 kg. *Pfff*  

(i hemlighet nöjd - då kan jag ju fortsätta äta som nu :) OK inte helt i hemlighet... ok inte alls i hemlighet då...)

Känner mig ganska smal...

Har börjat så smått föra över denna dagboken på nätet så att den inte ska försvinna hur som helst och så kan föräldrarna följa det hela på håll (OM de är intresserade, annars är det mest för att mitt minne är som en fisks).

Betraktelse i duschen:

Avslappnad så kan jag se tre tåtoppar på varje fot. Om jag skärper mig lite (givakt och spänd mage) ser jag halva fötterna.

Kommer ihåg när min mamma väntade Felix och reflekterade över att hon inte längre såg sina fötter - visade sig att det var flera decennier sen min far såg sina tossingar sist...

Det kanske börjar synas nu... Undrar vad jag väger?!

Här i Örebro så kan jag ha stl 50 på byxorna.

Undrar hur buller nivåerna kommer vara, Henrik (chef) har beställt utredning. Annars blir det tydligen problem efter v. 24.... hmmm, VAD ska jag då ta mig till, humdidum - odla, odla, odla, planera, resa, träffa vänner - jag kan komma på massor =)!

Ikväll ska jag med hyresvärd på friskis baspass. Spännande att se hur det ska gå.

--> skittråkigt pass men nog för att jag skulle bli sugen på mer - flåset är jag inte stolt över, det tog, i magen och ryggen kändes det också.

V. 16 gick fort.

Kallelse till ultraljud 11 februari, en fredag - härligt att slippa omboka (känns som jag är borta jämt vilket jag visst också är...)

Hus är en komplicerat.

Offentligt på jobbet (livsmedelsverket) eftersom chefen skrev ”Lina är gravid” i ett mail. (orden jag inte säger till mig själv ännu)

I Tierp vet de dock nog ännu inget och nu ska jag till Örebro och gästspela några veckor.

Humöret går uppåt påpekar Gustav - kanske beror det på att vi köpt hus. Jag har precis fört över 140 000 (?!) drygt till honom för min del av handpenningen. På fredag är det dags för besiktning. Inflytt blir dock inte förren 2 maj. 

 (hoppas hoppas hoppas vi får flytta in tidigare, jag har redan börjat kolla matchande 60-tals möbler till huset på blocket)