Jag förstår vad de menar med att längta till förlossningen, även om det verkar galet. Jag längtar ju inte direkt efter dygn av värkar, att ha obeskrivligt ont, spricka, gå över i en djurisk fas tonmässigt (som visst alla gör efter vad jag hört läst), bli stucken och sydd härs och tvärs, inte få bada på 1,5 månad, mjölkstockning, bröst som läcker, ännu fler sömnlösa nätter.

Jag längtar efter att kunna ta på mig själv utan att känna "nu punkteras ett inre organ sönder alt. en liten fot går av", att nå fram till tändningslåset på bilen utan samma känsla, likaså vid toabesöken (som är ganska frekventa), att kunna göra något i trädgården utan att vara handikappad 2 dygn efter, slippa gå och titta på skräp på backen/golvet och tänka "nej, jo...., nee, joo, Nä, ...., mm, *suck*".

Jag längtar efter att inte behöva känna mig så begränsad. Att typ vilja ta mig utanför tomtens gränser utan att känna att det är alldeles för jobbigt.

Jag är SÄKER på att det blir bättre sen!!!

Alldeles för sent, efter en grinig, svettig och tokvarm dag kom vi iväg en sväng igår.

  Det här var inte riktigt så skönt som jag tänkt hemma i huset där det var 28 grader och gassande sol... 

  Får man ångra sig??? Klockan är ju sent, solen borta, det fläktar svalt, tror inte jag behöver bada längre alltså...

  eller....     iiiiiiiiihhh!!!!!    kolla, magen är nästan nere! Det är inte så kallt, om benen, liksom. Fast jag vet inte med magen och... shit...

  Det är ju trevligare vid havet....  

  Fast antagligen ännu kallare...

  Jag tror jag går i vid kanten istället, går säkert mycket bättre. Det står hundbad därinne, men det var fint grus... Ser ganska grumligt ut överallt ändå.. Vid kanten ser det ut som om det blir djupt fort... Ska du bada?! 

  ...och ända hit simmade jag sen!!! 

  Wihiie!!

Och nu har vi hittat ett förvånandsvärt trevligt badställe väldigt nära oss.

Rent, snyggt, grönt, mycket träd, kullar, små sandstränder med bryggor, hopptorn, promenadstigar, sjö och skog och då vi var det var det inte alls farligt med folk.

Förträngde igår envist att jag inte klarar av vissa ställningar och har betalat för det sen igår kväll. Hukande som det innebär att rensa rabatter, klippa högt gräs för hand, vattna med tunga kannor, böja sig upp och ner - ingen hit! 

Det var ganska länge sen det gjorde ont att vända sig i sängen så inatt var det inte roligt - hade glömt.. Gick ändå med "el"apparaten i 2 h igår kväll.

(har förresten glömt berätta att Gustav elchockat sig på den    

- rätt liten uppoffring men nu vill han inte testa den)  

Ont i ryggen eller inte - kolla så fint det blev!!!!

(glömde såklart ta "före"bilder fast jag har gått och grämt mig över "rabatten" i flera veckor)

  Seriöst - det är stor förbättring!!

Till kvällsmat åt vi soppa med egna ärtor, persilja, gräslök och mangold (och icke-egna potatisar och choritzo). Otippat gott, men antagligen hjälpte cremé fraichen till.

Pallkragarna och ängen runt fick också en ordentlig översyn och upprensning.

Idag har jag försökt vila, har gått ganska bra faktiskt, även om jag är grymt uttråkad. Har fixat det sista för att kunna "sluta jobba", tidsrapporteringen är klar på distans, jobbtelefonen fimpad och troligtvis sista kuvertet postat.

Fast nu kliar det i fingrarna att dra upp lite stenar vid ytterdörren....

Det är det eller laga mat eller testa baka Budapestrulle (har redan stoppat in en halv sats cheesecake i frysen - hade 3 dl grädde som behövde användas upp). Hmmmm. Jag är ju hungrig... Undrar om jag orkar vänta på Gustav med maten.

Nu verkar det bli lite skönt ute, har varit olidligt kvavt idag så jag har inte velat kolla ut mer än nödvändigt.

Ok, förbereda mat (variation på ugnspannkaka (nu har jag äggulor över...) - tack för tipset mamma) och sen plocka sten tills karln kommer hem? Det blir en bra plan.

*suck*   

Har jag inget annat socialt liv än att sitta och prata med min blogg......

   Tänk om man kunde ha en sån här hemma att prata med...

Detta är vår trapps förändring över 2 månader...