Fullt, fullt upp med packning, småflytt, kånkning, inslagning, planering, plantering, smågnabb, hets, fix och städ....

Ont i ryggen, pigg i knoppen, påpucklad inifrån, klumpig som aldrig förr och så mycket jag vill göra heeeela tiden...

(än så länge är det roligt med hus)

Bilder kommer senare i veckan när jag har någon sekund över.

Gustav sitter och jobbar, förkyld och trött...

(- helg -)

... bara att vänja sig lillskruttan....

...barnvagnen...   

och ett växtmaraton.... (skulle fotat när det var ljust ute)

doftärt/squasch/krasse/gurka/melon/chili/diverse sallad

lavendel/tagetes och persilja

- håller mitt pysselbehov ganska bra sysselsatt 

(det finns ALLTID en anledning att plantera om) 

Hade tänkt rapportera lite också, och lägga in lite bilder på mitt nyinköpta monster till  barnvagn  samt mina  miljoner gröna bebisar. Det får bli senare. 

Gustav är sjuk - förkyld/allergisk - han tycker att jag är lättklädd på bilderna...

Jag kom på mig själv med att lite tappat tråden faktiskt. Det var ju inte riktigt meningen att det skulle stå om planteringar och sånt här...

Så vad har hänt på sistone?

• I magen?
• I huvudet?
• I kroppen?
• Hur sköter sig den andra inblandade som känner och betraktar det hela utifrån?

Jo, i magen ligger det ganska säkert någon som brås mer på mig än på Gustav (jag hoppas innerligt att det kommer gälla även för storleken, just nu i alla fall och tre månader framåt). Det är ganska fullt ös, jag trodde verkligen inte det skulle vara så livat. Nu känns det tydlig skillnad på en "buff" och "nu håller jag på och vänder mig lite (*sega sega sega*)... och lite till (*knööööl*).... och lite till (*uffff*)".

I huvudet? 

Enligt Gustav är jag glad och lite euforisk... Nu tillägger han att det är ett ovanligt tillstånd för mig, själv sitter jag här och undrar om det beror på mina groende frön och att flytten inte längre känns som en evighet bort, snarare än på hormoner.

Sen är jag APorolig för att något ska gå fel men är väldigt noga med att förtränga det med alla krafter jag kan uppbåda. 

Kroppen?

Uhum.... Jag har sen en vecka lite problem med att sitta på svanskotan för länge. Än inte när jag går och står (förutom efter att jag suttit på svanskotan).

Ganska pigg. Sover rätt oroligt och drömmer en massa massa konstigheter. Ett par gånger har jag väckt mig själv (inte Gustav) av att jag snarkar...

Gustav?

Är ju rätt tjänstvillig även i vanliga fall, nu får jag typ alltid som jag vill. 

Skämt åsido (- fast det är nästan sant, men han får t ex mat på bordet när han kommer hem från jobbet, en fördel med att jobba hemifrån, i för sig efter mess "mat om 20" vid 17-18 snåret när jag tycker han ska komma hem), han verkar fascinerad. Av gravida jag alltså, inte av maten på bordet, den äter han tacksamt.

Omtänksam och gullig - fast det är han ju också i vanliga fall... 

Han tycker att jag har en jättestor men söt mage. 

Han är orolig för att han inte ska hålla måttet som pappa. Jag är inte orolig för det, jag är mer orolig för att han är för snäll och bryr sig för mycket. 

Några frågor?

Indiankrasse?

Nähä...

Imorgon är det dags att prata förlossning igen

- det här är tycker jag verkar vara en bra beskrivning, eller åtminstone hur jag föreställer mig att det kan kännas;

Och om jag överlever det hela kommer det kanske kännas såhär;  

Ja, antingen är det vårkänslor och att det är så himla skönt att vakna av ljuset utanför fönstret. Kanske är det "bara" jag som är lite hög på hormoner eller så hänger de tidiga mornarna i Örebro sig kvar lite.

PIGG är jag i alla fall när jag vaknar i ottan (ok, vid sjutiden, kanske inte i ottan för alla men för mig) och det är skönt.

Idag vaknade jag i Halmstad och tassade ner i hopp om att kunna ligga i soffan med kattsällskap och gotta mig ett tag i lugn och ro. Katten visade sig vara för trött för att visa sig och jag kom på att en dusch och sen ett blogginlägg var passande. Nu har mamma kommit upp också (trodde av någon anledning inte det var mig hon skulle hitta i soffan) så jag ska slänga ihop en sconesdeg och sen blir det nog ett kinaschack. Det är mysigt att vara hemma hemma.

"Min" vagn var såld. *SNYFT* 

(går fortfarande och tjurar över det)

Trösthandlade en söt liten mössa i en secondhandbutik.

    
(killen på bilden är lite inblandad i allt men hörs inte så mycket här)