Mamma var inte farlig så länge, hon var till och med riktigt kul!!    

Såhär har hon stått länge även om hon fortfarande förfinar tekniken. Ibland lyfter hon ett ben eller en arm i luften lite förstrött för att göra det extra jobbigt och få sina otränade föräldrar stöna mentalt inombords. Ibland "råkar" hon lyfta båda samtidigt och då går det inte lika bra (ens för henne) och hon drattar på trynet. Skam den som ger sig, nästa gång kanske det går?!

(den kala fläcken på huvudet är förhoppningsvis snart ett minne blott)

Petar in en bild på kompis Felix också. Bebiskommunikation handlar om att försöka få tag på skeden utan att kolla på varandra...

Mycket fler fina bilder finns men nu håller datorn på att ladda ur och det är läggdags!

Bara för att inte glömma dagen då den första tanden tittade fram (nej, inga bilder, omöjligt).

Gustav och han tejpade och målade och tejpade och tejpade och tejpade och målademålademålademålade tak och tak och tak och vägg och tak och vägg + vägg + vägg, spacklade, slängde massor med sopor, bar kamin, köpte diverse renoveringsprylar mm mm. Jag och Irma körde marktjänst.

Här, ISAK är resultatet av det hästjobb som du var här och hjälpte till med förra helgen.

"Ser du, det lyser i kaminen! Det brinner ingen annanstans och luktar bara lite konstigt (olja och bastu)!?"

(den är näästan godkänd)

  "Jag och Irma fixar lite i badrummet...

... och såhär fint blev det!"

Fattas bänkskiva, skåpsluckor och lite inredning.     

  Lilla toaletten är "i drift".

  I hallen är det lite jobb kvar men det är stor skillnad från hur den såg ut innan.

Såhär ser det ut när det kommit in lite möbler i gästrummet.    

I helgen har mamma och pappa varit på besök och Irma har varit jättenöjd över underhållningen (vi med), men det får bli nästa inlägg.... 

Taket (det fd. svartrandiga) är redan målat ett varv och golvet ska vara klart men är övertäckt. Lite färg på väggarna kan man väl tro inte tar så lång tid... Meeeen då glömmer man att det ska lagas, spacklas, slipas, borstas och Gud vet allt innan. Gustav står i detta fallet i den ambitiösa änden medan jag bara vill få det "klart" och försöker med alla fultrix jag kan...

Nu är den gräsliga väggen målad ett varv.

Här kommer lite bilder från tvättstugan. Det återstår målning av tak, luckor, bänkskiva, väggmålning, lite inredning osv...

Gustav råkade hamna i vägen och ja, han är trött.

   Och Irma fyller 7 månader!

(tänkte säga att "Isak nu kommer jag aldrig glömma din födelsedag" - men jag tror snarare det kommer vara åt andra hållet, men det är bra för 6 månader missade vi helt, nu kan vi fira 7 månader istället!)

Det händer så himla mycket nu och det är ett riktigt charmtroll! (kallade jag min dotter precis för "Det"?! HON!)

Vägandet på alla fyra med tåstående armhävningar både på två och ett ben har sen någon dag tillbaka tagit henne inte bara bakåt utan även framåt. Stina glor med uppspärrade ögon på henne och ber att få gå ut istället och jag försöker fylla hennes väg med intressanta saker som hon får ha, istället för blomblad, blomkrukor, brickbord, sladdar, laddare, kamin, täckplast och färgpytslar. Och så helst inte mina skor för då kommer jag ingen vart....

Sätter i några nyligen tagna bilder på tjoddan. (hon har vaknat nu och står och frustar i hoppgungan så jag kommer inte ha så mycket mer lugn och ro)

   Jobblunch i tisdags. Tog med alla på surdegsfik. Imra knaprade tekula. Vi högg in på  smaskiga mackor.

    Babysim och babycafékompisen Tristan. Nu är det vild jakt på leksakerna.

    Som sagt, roliga saker på vägen, annars spanar hon in dammet under kyslkåpet...

    "Oj då, var vaknade jag??"

... och den tar sin lilla tid. Märker att jag glömmer skriva då. Det finns så lite tid till att sitta ner, blir bara kort här och där.

Nu ikväll när jag precis satt mig och mumsat halvägs igenom min fil, musli och banan tallrik så lyckades jag ställa tillbaka den på kanten och fick ägna en kvart åt att städa fåtölj och golv. Stina var till ingen hjälp, hon såg först förskrämd ut och undrade om det var hennes fel, sen kom hon fram och nosade bara för att konstatera att det inte var nått för henne.

Liten har äntligen börjat sova lite bättre på nätterna och jag börjar känna att rullgardinen har gått upp en bit. Det har varit lite kämpigt sista två månaderna med tilltagande sömnbrist och dåligt humör. Vi testar med att minska nappberoendet eftersom vi gissade att hennes tjorvighet på nätterna berodde på att hon inte kunde somna om själv utan vaknade varje gång hon sov ytligt och nappen trillat ut. Efter några nätter med protester verkar hon nu acceptera läget och sover mer stabilt mellan tillfällena då hon tycker jag ska ställa upp på amning... (nästa grej att ta tag i... och sen kanske hon ska börja sova i egen säng snart...)

Lite piggare --> lite trevligare --> bråkar mindre på kvällarna --> gör lite vettigt istället --> har kommit igång med lite saker i källaren. Ikväll har vi tillbringat några timmar efter Irma däckat in med att spackla i taket i gästrummet. Under helgen har vi tvättat och behandlat våra "fina betonggolv". En hel del tandagnissel och extra jobb men nu duger de!

En bild kanske? (innan jag sätter igång och sparar blogg igen).

  Irma funderar på frisyren.

Stina vässar sina eftersatta klor ute i friheten. Hon verkar vara en nöjd katt nu trots allt och det gör mig väldigt glad. Vad är ett hem utan en katt?

... och nu har tiden bara runnit iväg! 22.30 Varför har inte Irma vaknat?? Dags att krypa ner hos henne, zzzzzz.

Förresten, jag håller som sagt på att spara ner bloggen för att kunna skriva ut den åt henne/mig/oss så om ni som inte testat tidigare vill göra ett intryck/avtryck så passa på. Det är inte svårt och det uppskattas!

Den här glada tjejen och jag har tillbringat en dryg vecka hemma på Kärleken hos "Mormor och Morfar och Massa Morbröder". 

   Det började ju lite dåligt med kräksjuka men sen dess har "bara" lilla Irmas mage rasat på i ett våldsamt tempo, men men, det är bara att springa skytteltrafik till badrummet och byta...

(ja, inte jag då, mamma för det mesta)

Mamma kom klockan sju på morgonen och plockade med sig en pigg Irma när hon hörde att hon höll låda hos en ignorerande mamma. Zzzzzz, ljuvliga två timmar ensam i sängen....

  Pappa läser tidning för Irma. Egentligen undrar jag hur hon lyckades släppa koncentrationen för det annars så intressanta skägget. 

   "Du var ju ganska intressant också. Har du skägg?"          

Och Stora Morbror var också här.     

  Såhär glad är man med fejjan full med blåbär och stolen full med bajs (blöjan åkte av efter första omgången strax innan) 

"Hon är så söt när hon sover" - låten som fått en helt ny innebörd.   

Finaste loppisfyndet. Sitter som en smäck!

Stora tjejen är på god väg att sitta själv även utan superdräkten (ignorera foten som petar in i hennes mage)   

Toppen! Härligt!

Lite barnvakt och möjlighet att vara med familj och vänner i lugn och ro.

Kunna shoppa lite själv, gå till frisören.

Vad händer? Jo, vi drar med oss kräksjuka från Stockholm...

Anlände mitt på dan på lördag för att vara borta en dryg vecka. Hur ska det gå med familjen och Gustav och Irma undrade några?

Irma inga större problem, hon tar det mesta just nu med lugn förtjusning så flygning och säkerhetskontroll som vi pep i var bara fascinerande. Hon är nöjdare ju mer som händer.

Och eftersom jag och Gustav inte pratar med varandra längre - jo, vi gnäller och skäller och tiger däremellan (har inte riktigt varit i fas sen julstöket) - så mår vi också lite bra av att lägga några kilometer mellan oss.

Om sanningen ska fram så drömmer jag om att få rå bara mig själv i ett par dagar i sträck så jag tycker inte direkt synd om honom. Dessutom har han Stina som sällskap när han är ute i uterummet och tömmer hennes låda ;).

Nåväl, Cia och Alvar kom och plockade upp oss på flyget och hängde med oss resten av lördagen. Alvar har växt och snart är det dags att få en syrra. Pappa tog nån bra bild som kommer snart.

På söndag dök Isak upp. Då hade jag mått lite pyton sen mitt i natten då jag fick sanera Irma första gången, hennes dåliga mage har fortsatt puttra på i rasande löst tempo sen dess...

Pratade med Gustav (!! - Ja, några kilometer mellan var vad som behövdes) och han var utslagen på soffan.

Måndag morgon kom mess från Cia som låg däckad med Alvar, strax därefter sprang mamma in på toaletten och blev en frukost lättare...

Med andra ord, vi är lite i karantän och inte så sociala längre.

(och så har jag fått mens också, kunde inte det vänta ett halvår till??!)

  Här är en riktig gladbild som Gustav tog på henne för några dagar sedan.

Och en gammal bild jag hittade;

   Vaddå bekymmersrynka??!

Vi får väl se vad resten av veckan har att erbjuda för spännande överraskningar.