Det är bara att inse, dags att damma av gamla favoriter. Lillan verkar gilla det och det är tråkigt att bara nynna melodi med enstaka ord.

Hoppas Gustav blir inspirerad, han går runt och nynnar Simon and Garfunkel som jag knappt står ut med.....

Vyssan lull

Vyssan lull, koka kittelen full
Det kommer tre vandringsmän på vägen
Den ena han är halt,
den andra han är blind
och den tredje har trasiga kläder

Vyssan lull, koka kittelen full
Det lyser tre stjärnor uppå himlen
Den första den är vit,
den andra den är blå
och den tredje är månen den gula 

  Ca. kl 03. Inne på matningstillfälle 15 sista dygnet...

Man undrar vem som är tröttast.. Fröken har en tendens att vara helt borta ena sekunden för att i nästa ligga och plira lurigt mot en (mat? bajs? knorr? sällskap? kiss? tråkigt? WHAT??? pleease SOV BARA!!! Klockan är ju för f-n mitt i natten, vi måste inte vara uppe hela!!!)

Dagens lärdom (eller gårdagens, men då hann jag inte med att få ut den);

Trikåbärsjalen - kommer krävas övning men den verkar himla smidig och Lillan somnar gott i den.

     Gustav fick efter lite tjorv på den bättre. Visst ser hon pyttig ut!!

Vem är det här???   

OK.

Nu vet vi ju vad det är. Och det blev ju faktiskt en FLICKA. 

Jag vet flera som är glada över att de kommer få köpa söta små (hippie)klänningar såsmåningom. 

Vi har några nya namnförslag som dykt upp från olika håll.

Irma

- är en ny favorit. Har däremot fått påpekat för mig hur det kommer låta på hallänska och det är ju en poäng...

Iris

 - är Gustavs syrras favoritnamn och det tycker vi också är fint.

Siri 

- fast jag tänker på en väldigt charmig hund då....

Doris

- tycker jag är sött och festligt.

Gustav: "jag tycker Doris är fint men jag skulle inte vilja namgevårt barn det...."

Vad tycker ni hon ser ut att vara för nån??

Hon har ammat!!! 

......och jag BÄVAR BÄVAR BÄVAR på nästa gång som är i antågande....

Snart kommer jag börja lösenordsskydda vissa inlägg här på bloggen för att bespara endel som kanske råkar läsa här onödigt personlig information.

Upplevelsen av amning kanske är en sådan men, njae, det verkar vara allmänt känt att det är ett hinder för de flesta att ta sig igenom/över på ett eller annat sätt (dessutom involverar det inte så många olika kroppsvätskor, medicinska termer, djuriska läten, ställningar, psykiska men...).

Nu har jag ju inte riktigt kommit igenom/över det riktigt än men det här är min upplevelse hittills. Det känns ungefär som att ha en piraya med sugmun som hänkat sig fast. Så bet den för allt den var värd, en gång till lite lösare, en till, lite lösare, lite lösare, lite lösare, lite lösare, PAUS..... och så på det igen - ajajajajAJAAJAAAAAAAJ!!!!! I en h a l v t i m m e !!!

Reaktion??! 

Svetten rinner ur armhålorna, skrattar hysteriskt över situationen (man sitter där man sitter, kan inte röra sig, flytta sig - för tänk om hon släpper - vad händer då, nu när man äntligen fått dit henne?!) sen rinner tårarna och man vet inte varför heller.

Jo, också lite eftervärkar i livmodern, piece of cake.

Den lilla pirayan efter 1 h jobb, i vanligaste posen (s o v a n d e) - redan förlåten....

Här handlar det mest om att jaga sömn eller jag vet inte riktigt vad....

Lillan är för nöjd och trött för att vilja ammas annars verkar allt bra förutom att det är väldigt skumt - värsta gustavtendenserna - det trodde vi inte. Men massa kollar etc visar inte på något annat...

OK. Detta inlägget behöver förbättras lite. Det kommer.

...i trädgården har efterlysts.

Ok, här vet jag inte om det går att se något alls (tog mot solen och insåg inte att bilden blev så mörk....).

Jag står i alla fall i hörnet på vår gigantiska uppfart och tar kort mot trappen till huset. Vårt hus är det till höger i bild. Sen har vi en trädgård som sträcker sig framför i en stor trapp ner mot gatan (inte riktigt med här...).

    Trappräcket är fint  . 

  Solsidan, framsidan - notera busken Gustav ägnade 1,5 dygn att gräva upp, peppar peppar, den lever fortfarande efter 3 dygn och döljer lite "fulhet". Vi är inte så stolta över vår entrance....

Den fina gamla, vita metallhammocken som Stig lämnat syns inte, inte heller tvättvindan som nu står rakt och ganska stadigt i en höjd som pyttemänniskor når (mitt verk, envishet lönar sig). 

    Uteplatsen. På väg runt hörnet.

Äppelträd, plommonträd, ros, kaprifol, clematis, klänghortensia som jag tycker om och vill kunna ta hand om. Risiga spireor som jag jobbar på att kapa lite i taget (var fina 2 v när de blommade)....

  Baksidan med friggeboden. Kompost och gräns mot skogsområde...

  Baksidan med mitt påbörjade grönsaksland, får bli mer nästa år. Annars har vi massa fina rosa smårosor i en övrigt eländig stenformation...

Här skulle det vara en bild på bakbaksidan men den fasnade visst i telefonen så jag får återkomma med den.

Det är vår trädgård. Full med små guldklimpar inklusive irritationsmoment.  

  Sett någon näpnare gurka någon gång???!

   Jag + Squasch = Big missmatch i år, fattar inte vad som hänt....

Mina pyttetagetes har blivit stooora!!

Och här frodas det också - måste bara hålla lite styr på lössen...

Det saknas lite lister runt fönstrena, fåtöljer, kamin, soffbord och lite bokhyllor/vägghyllor. Sängen ska ner i källaren såsmåningom men just nu sover jag bra i den och den kommer nog fylla en viss funktion framåt.